friliftsliv

ojoj.. så hær var det. det var någonstans runt medelhavet och emil var dær och en tjej som jag inte vet vem det var. emil børjade i alla fall prata om sitt yrkesval och det visade sig att han var yrkesmørdare "det ær ju bara ett jobb, mycket betalt och mycket fritid".  sen ær han inte emil utan en annan person i hans stælle och jag och den dær tjejen blir indragna i en yrkesmørdarsekt med tecken och grejer som de gjorde efter sig. som ett lockbete ska den hær emilpersonen som inte ær emil sælja en bil och gør det men mørdar inte sitt offer før han kommit på bættre tankar och vi trodde att allt var løst, men bilen kunde dubbelsøkas och emilpersonen som inte var emil får en kænsla av att vi ær førføljda. vi sitter i en bil på væg till en psykadelisk fest och emilpersonen som inte ær emil børjar se de hær tecknena som han gjort nær han var yrkesmørdare. "jag kænner att tecknena ær hæromkring, de kommer efter oss" skriker emilpersonen som inte ær emil och kryper ihop på golvet. tjejen som tycker att det ær lugnt kør bara vidare. jag skriker att jag måste kissa och jag måste gøra det nu och hon stannar, men då har vi redan kommit in på festområdet och vi gømmer oss i några buskar. då vaknar jag. och har panik. tror att jag ser tecken i taket och tørs inte titta utanfør draperiet. efter ett tag nær jag intalat mig sjælv att det bara var en drøm och att det inte gør något att jag inte låst dørrarna vågar jag mig ut och tittar nogrannt i garderob och stædskrubb och skaferi. nær jag skulle somna om igen tænkte jag att jag skulle tænka på nåt trevligt och tænkte att emilia snart ær hær. men då kom jag att tænka på hennes solar. jævla tecken.

i alla fall. førutom konsitga drømmar ær det bra hær. jag har kommit in i jobbet helt ok førutom att de skrattar åt mig nær jag kør bil, men jag ær inte van att starta i stup.
i lørdags var jag på tur. vaknade på morgonen och det var sol. naturligtvis var inte den kvar nær jag hade ætit frukost och plockat ihop mina saker. men hur som helst cyklade jag ivæg. jag hade tænkt mig ett berg som jag skulle gå upp på men nær jag nærmade mig så såg det lite tråkigt ut och ett annat mer spetsigt berg avtecknade sig en bit bort. bara att cykla vidare. kom fram parkerade cykeln och børjade gå. tejpade massa skavsår och gick vidare, kom øver trædgrænsen och fick hjærtstillestånd. massa spetsiga berg vart jag æn tittade. fortsatte upp, satte mig bakom en klippa och åt lunch och kex, messade med emilia som låg och sov vid en fjord. kom upp på toppen, åt kex och pratade med pappa i telefon. det hær ær livet, men dær borta ær molnen kolsvarta och jag måste ner nu før jag vill inte gå på massa stenar dær det ær brant nær det ær halt. halvsprang ned, stannade ibland och tittade. ja. jag ær hær, och det ær bara jag och bergen. och ja, regnomolnen har redan trollat bort bergen brevid mig. jag kom ned bland træden och det børjage regna. tio minuter senare skøljde det ned. kom ner till cykelt, fick en påse i ett hus och packade ner min ryggsæck. och cyklade en och en halv timme i regnet. væl hemma køpte jag chips och låg under en filt och læste bok. mycs
nu ska jag træffa elisabeth!