friliftsliv

dimman börjar lätta efter en regnig förmiddag
jag närmar mig mo i rana och här vilar jag efter en låååång och brant uppförsbacke
dock inte lika lång som den jag cyklade från mo i rana för att komma in i sverige. den var lång. några mil faktiskt. men det gick bra och jag cyklade hela vägen och sjäng nästan hela.
hade tänkt måla vid gränsen, men där bedrevs stor kommers på svensk läsk och tobak och förmodligen öl men det skyltade de inte om.
trots att resten av vägen var nerförsbacke så var det långs och på dessa sydliga breddgrader (passerade polcirkeln dagen innan) blir det mörkt så tidigt
men till slut var jag i alla fall framme i laxnäs och bastun sattes på och kläderna tvättades och jag färstår inte var jag fick all energi ifrån men jäklar så skönt det var att basta och att nästa dag vakna och ha rena kläder.dagen efter slappade jag bara på stranden och åt, dagen därpå cyklade jag in till tärnaby och cykeln fick en genomsmörjning, en sverigekarta införskaffades. och öl. för avslutningsbastun.
efter en kallkallkall dag och jag hade blivit less på alla träd och att jag aldrig kom till något samhälle, aldrig någonstans att värma mig eller en rastplats att sitta på så tältade jag här. det var fint. jag funderade på att bada, men när jag står där naken på tallheden inser jag viddan av kylan torkar istället rätt och slätt bort svetten och tar på mig mammas underbara underställ och min varmvarma tröjag som jag stickat. sen kom regnet.
och det slutade inte. det eskalerade bara. funderade på att sitta en dag i tältet, men följande dag skulle föra liknande väder med sig. så jag packar ihop, sätter mig på sykeln och börjar trampa. från börjag känns det faktiskt helt ok. lite komiskt kanske. för att hålla mig sällskap så sjunger jag. blott en dag ett ögonblick i sänder får ny text och jag sjunger om min resa. efter två timmars syklande och jag bara kommit drygt två mil och två textrader återkommer hela tiden  "det här är plågsamt jävligt blött och kallt" och "jag vill någonstans där det är torrt och varmt" när dessutom motvinden friskar i känner jag. NEJ. det här är inte kul. det här är inte varför jag kom på tanken att jag skulle sykla genom norge sverige och sen europa. jag stannar vid en busshållplats men det finns ingen busstidtabell så jag lämnar cykeln och allt och går till ett hus och frågar, blir bjuden på kaffe te och smörgåsrån. och så träffar jag birgitta. vilken kvinna och vilket möte. jag missar den första bussen och nästa går inte förrän efter flera timmar men vi umgås lite hon kör mig och alla mina grejer till storuman, hon gör ärenden och jag hjälper henne att handla. när hon slutligen lämnar av mig på busstationen så tackar vi varann för dagen och önskar lycka till med framtiden.
sen åkte jag buss till umeå. 23 mil tror jag. men sen tänkte jag på att jag faktiskt har cyklat 104 så då tänkte jag att det inte gjorde nåt. väl hemma hos mor och far så välkomnas jag med rödavinbärspaj och glass och massa pålägg till gobröd och det kändes helt ok att inte krypa in i ett blött tält. så nu är jag här. i umeå. här ska vilas umgås ätas dansas pratas hälsas på och hämta krafter för fortsatt cykling.